Det har trillat in lite kommentarer om just "den gamla Anna". För det första så är jag precis samma gamla Anna som jag var när jag föddes, det enda som har hänt är att jag idag tar mer kontroll över mitt liv, låter ingen sätta upp sig mot mig eller trycka ner mig, OCH framför allt har mer insikt i hur jag ska äta och träna för att MÅ BRA.
Ni förstår, när jag sköt båge så hade jag faktiskt fortfarande problem med ätstörningen. Så här med facit i hand så tog det långt många år till från dess att jag blev friskförklarad 2006 tills dess att jag verkligen blev frisk. Idag kan jag själv säga att jag är frisk. För er som inte minns så sköt jag KOPIÖSA mängder pil(för att vara svensk bågskytt) samt tränade OERHÖRT mycket. Här snackade vi minst 3 pass om dagen. Det var löpträning(minst 1 mil), det var gymträning(2 timmar kanske?) och sist men inte minst bågskytte resten av dagen. Jag rådfrågade min läkare flera gånger om varför jag var så trött, bad honom ta prover osv. Alltid samma resultat, "Du behöver vila Anna, du tränar för hårt". Så ni tyckte om den Anna som höll på att träna ihjäl sig? Det gjorde inte jag. Jag mår tusen gånger bättre idag än vad jag gjorde förr. Tusen gånger bättre, kan ni tänka er? En annan händelse som jag vet att min bästa vän reagerade på när jag bodde i Olofström var när jag knappt kunde gå och hade dragit på mig en muskelinflammation i yttre benmuskeln. Vad gjorde jag då? Bad läkaren om en kortisonspruta och fortsatte tävla och träna. Eller den gången som jag hade feber men ändå kände att jag ville röra på mig? Jag stack ut och sprang 2-3 km för mer orkade jag inte.
Hur åt jag då? 3 gånger om dagen kanske. Då fick jag i mig långt ifrån tillräckligt med näringsrik kost. Hur äter jag idag? 5 gånger om dagen, 2300 kcal. Jag trivs med kroppen, jag är inte ute efter att träningen ska göra ont eller att jag ska skada mig. Jag är ute efter att träna så att kroppen ska växa där jag vill att den ska växa, och för att den ska växa måste jag äta bra och må bra. Det gör jag idag. Jag har inte varit hos läkaren sedan jag flyttade till Trelleborg från Västerås. Det är över ett år sedan. Jag sover mycket bättre. Är mer utvilad när jag vaknar. Jag ser min kropp i spegeln och tänker "det här kommer bli skitbra, det ska bli så sjukt roligt att visa upp på scenen vad allt svett och slit har lett till".
Jag har en sund inställning till livet idag. Jag har mål, men det måste man ha för att man inte ska sätta sig på röven. Men just nu inkluderar inte mitt mål några större prestationer inom bågskyttesporten. En dag gör jag kanske comeback, men det är inte idag. Vet ni varför? För att jag har andra mål och kroppen skulle inte orka träna så som jag gör nu och prestera inom bågskytten.
Tack för mig:)
